onsdag 30 oktober 2013

Packa ljus

Vi blåste inte bort.
Lite otäckt var det allt framåt kvällen när vinden tog i så det lät som åska.
Men jämfört med Gudrun var denna stormen "a piece of cake".

I dag ska Veras kompis komma hit och leka en stund.
Jag ska packa.


Packa ner alla ljus som ska med till julmarknaden.

I morgon ska det skyltas, hoppas jag får till det riktigt fint.




måndag 28 oktober 2013

Lugnet före stormen?

Höstlov hos oss i dag.
Det pratas om att en storm är på väg och jag känner mig lite orolig över det.
Minnet av stormen Gudrun bleknar inte i första taget.
Då satt jag här hemma själv med två hundar och visste inte vilket rum jag
skulle befinna mig i. Var livrädd att träden skulle falla på huset.
 
 
Vårt hus har skog både framför och vid sidan om.
Innan Gudrun hade vi även skog bakom huset.
Träden föll som plockepinn, det var helt otroligt, det lät som pistolskott
när de gick av. Minns att jag öppnade dörren i mörkret för att försöka kunna
se hur många träd som låg på marken. Det var ett öronbedövande sus som mötte
mig, vilka otroliga krafter det kan bli av vinden. Då känner man sig ganska liten.
Natten var hemsk.
 
Morgonen därpå möttes jag av en magisk tystnad.
Allt var så stilla att man knappt vågade titta ut.
Jag tog med mig hundarna och gick ut för att se förödelsen.
Vägen var inte framkomlig av alla träd som låg på varandra.
Det var en otrolig syn!
 
Håll nu tummarna att det inte blir lika illa denna gången!
 
 


söndag 27 oktober 2013

Gå sin egen väg

Dags för en ny intervju under temat Kvinnor som kan.
Tycker det passar bra som söndagsläsning att läsa om en kvinna
som vågat ta steget och gå sin egen väg.
Så håll till godo, låt dig inspireras av Anna som driver Heliophilia
  
Heliophilia

 
1. Vem är du?
Jag brukar beskriva mig själv som en planerande strukturfacist som älskar att vara spontan. För ett år sedan bestämde jag mig för att jag fått nog av storstad och karriär, så jag sa upp mig från mitt jobb på ett stort statligt bolag och startade mitt företag Heliophilia. Samtidigt köpte jag ett litet torp i min hemstad Motala som det tagit mig ett år att renovera och nu har jag äntligen kunnat flytta in! 
 
2. Berätta om ditt företag.
Jag har döpt mitt företag till Heliophilia. Det har visat sig i stort sett omöjligt för andra att komma ihåg och uttala men betyder “Desire to stay in the sun”, dvs längtan efter att vara i solen. För mig innebär det en längtan efter att kunna vara på en plats där man trivs och göra saker man tycker är stimulerande. Det behöver alltså inte bara handla om glassiga paraplydrinkar på en solig sandstrand. 
 
Till att börja med funderade jag på vad jag är bra på och vad jag därför kan sälja i mitt företag. Jag kände att jag inte ville sitta hela livet och vänta på den där stora affärsidén som skulle göra mig rik och berömd. Idag erbjuder jag alltså det jag kan, och hyr ut mig själv som skribent, projektledare och reseledare. 
 
Mitt senaste projekt har jag valt att kalla Unna dig Indien. Det är en resa som jag till att börja med kommer arrangera till Kerala i Indien i februari 2014. Temat kommer vara wellness och att våga testa något nytt. Under resan kommer deltagarna få uppleva allt från strosande i smala gränder i den gamla kolonialstaden Fort Cochin till milsvidda utsikter över teplantager i Munnar. Men det kommer även bli tid till strandliv med yoga och matlagningskurser i Varkala. Jag vill gärna resa tillsammans med personer som kanske är nyfikna på Indien men som tyckt det känns lite för långt bort, eller lite för läskigt, för att våga boka en resa på egen hand. Vi kommer resa i en mindre grupp och man är välkommen att följa med oavsett om man vill resa med en partner, en kompis eller ensam. 
 
3. Hur får du dina kunder?
De flesta kunderna får jag via kontakter i mitt eget nätverk. Det kan vara via olika sociala medier men även via samarbeten med andra småföretagare, främst i Motala där jag bor. Eftersom det kan vara ganska trist att sitta hemma och arbeta (jag har kontoret i köket) försöker jag vara aktiv och träffa andra i samma situation så ofta jag kan. Det brukar också leda till att man kommer på projekt att samarbeta kring eller problem man kan hjälpa varandra med. 
 
4. Hur ser en arbetsdag ut?
Jag kan ibland vara lite dålig på att begränsa min arbetsdag eftersom mitt främsta arbetsredskap, datorn, i stort sett alltid står påslagen i köket. Jag försöker hitta rutiner där jag startar arbetsdagen vid åtta med en kopp kaffe och planering av dagens att göra-lista. Om inspirationen tryter brukar jag ta med mig datorn och gå till något café eller till biblioteket för att jobba en stund. Det bidrar till att jag får lite annat perspektiv och kan komma på nya lösningar eller hitta ny energi. 
 
5. Tips till den som vill starta ett liknande företag.
Starta bara så löser sig det mesta längs vägen! Självklart ska man inte vara allt för dumdristig och släppa allt och bara kasta sig ut, särskilt om man har familj eller liknande. Men drömmer du om att vara företagare tycker jag du ska prova. Gör det på sidan av jobbet till att börja med och testa dig fram till vad som fungerar för just dig. 
 
Det som kännetecknar riktiga entreprenörer är oftast inte att de får en bra idé som de sedan blir miljonärer på. De får många idéer, testar dem, går på några nitar, och hittar till slut någon eller några som fungerar. Om man ska vänta hela livet på rätt tillfälle är risken att livet har passerat innan man kommer på vad man vill göra med det, och då är det redan för sent. 
 
Min dröm är att hitta en plattform där jag kan inspirera andra att våga. Alla kanske inte drömmer om att starta ett företag, men jag vill att alla ska våga prova sina drömmar. Det är så lätt att gå på i samma hjulspår utan att fundera vart de leder. Till slut kanske man bara går på i cirklar i spår som blivit till så djupa leriga diken att man har svårt att se den fantastiska utsiken som är där ovanför kanten. Då gäller det att samla kraft och klättra upp, för vem sjutton drömmer om att bara stövla runt i lera liksom?

 


fredag 25 oktober 2013

Ljus till julen

Sådärja, fredag eftermiddag och ser nu fram emot en lugn helg.


Fick en förfrågan om jag ville ställa ut/sälja mina ljus på Funkisfabriken i
 december och det tackade jag ja till, så nu är det ljustillverkning som gäller här.


På torsdag är det dags att skylta inför julmarknaden på Huseby bruk.
Eftersom det är första gången jag ställer ut på en julmarknad så har jag ingen
aning om hur många ljus det kommer att gå åt.
Jag gör så många jag hinner helt enkelt.




onsdag 23 oktober 2013

En nära-döden-upplevelse

I dag för sex år sedan kämpade jag som en galning för att föda fram
vår dotter. Jag kan lätt säga att det är den värsta smärtan, i alla fall
hittills, som jag varit  med om. Mot slutet kände jag att jag struntade i
om jag dog, jag var helt slut. Skrek att jag ville ha kejsarsnitt.
Till slut fick vi ta hjälp av sugklocka och vår lilla tjej kom äntligen ut.
Fjorton timmar tog förlossningen.
Sedan ville inte moderkakan lossna men det är en annan historia.
 
 
Här är underverket bara några veckor gammal.
Vera var en lätt bebis. Sov hela nätterna och det är guld värt.
 
 
I dag är hon en härlig, glad och nyfiken 6-åring, som förgyller våra liv.
 
När vi åkte hem från BB sa jag; aldrig mer.
Men det vet vi ju nu hur det blev med det.
  
 


måndag 21 oktober 2013

En jobbig bit

Det jobbiga med att ha ett litet hönseri är att alla tuppar inte
kan få leva vidare. I dag ska två tuppar slaktas.
Fastän jag inte är med vid slakten så är det ändå jobbigt.
  
 
Snart är även tiden ute för vår gamla tupp men jag har bestämt att han
ska få hänga med ett tag till. Just i dag har jag inte hjärta att ta bort honom,
han är så stor fin och snäll. Och duktig på att ta hand om sin flock.
 
Jag kommer att spara en tupp som kläcktes ur äggen jag fick från Anki.
Det blir bra med lite nytt blod i aveln framöver.
 
 


söndag 20 oktober 2013

Längta och vänta

Här har vi kalasat i dag.
Vera och Frans längtade och väntade på gästerna hela förmiddagen.
De som var mest efterlängtade var förstås kusinerna
Efter en lite blyg start för Veras del så blev det full fart efter en stund.
 
 
Paketer öppnades.
 
 
Gofika slank ner.
 
 
Och kela med kusinernas hund Lucky måste man ju bara göra.
 
Alla är vi nu nöjda efter ett lyckat 6-årskalas.
 
 


lördag 19 oktober 2013

Energi efter godisätande

Hos oss har vi godis på lördagar.
Vi märker på våra barn att de blir mer energiska efter att de
stoppat i sig en massa socker, så därför får de sitt godis på eftermiddagen
och så hinner de göra av med all överskottsenergi tills kvällen
kommer och de ska gå och lägga sig.
Att strunta helt i godis tycker jag inte är något alternativ, jag tycker de ska
få äta lite och njuta av det goda.
 
 
I dag blev det extra mysigt vid godisstunden.
Vi tände i kakelugnen och så satt de där, våra små hjärtan, som små
ljus och åt sina godisbitar.
Då var jag bara tvungen att ta en bild.
 
 


fredag 18 oktober 2013

Fika i kojan

 
Vi inledde helgen med lite fika vid nya kojan.
Riktigt skönt där i solen.
 
 
Kojan ligger fint där vid stenröset.
Jag kommer ihåg att jag lekte mycket i skogen när jag var barn
och vilken fantasi man hade.
 
 
Nu är det dags för Idol och vi bänkar oss i soffan och
smaskar på lite popcorn.
 
På söndag blir det kalas för Vera som blir 6 år på onsdag.
Lite förberedelser inför det kommer jag att pyssla med i morgon.
 
 
 

torsdag 17 oktober 2013

En liten oro

I dag ska Vera och hennes klass till is-och simhallen.
En liten oro känner jag över det där med så många barn vid bassängerna.
Men det är bara till att lita på personalen, att de har koll.
 
 
Jag ska vara glad när hon kommer hem med bussen senare idag.
Förhoppningsvis är hon bubblande glad över allt som har hänt.
Då sitter jag bara och lyssnar på allt hon har att berätta.
En sån där fin stund ni vet, som jag gillar.
 
 

onsdag 16 oktober 2013

Ett år äldre

Eftersom jag vet att min vän Christel läser min blogg så
passar jag på att gratulera henne på födelsedagen idag.
GRATTIS MIN VÄN!
 
Vi är faktiskt födda samma dag och samma år.
Det är allt lite speciellt.
Vi gick i samma klass i grundskolan och lekte en del
men sedan tappade vi bort varandra under några år.
Nu har vi hittat tillbaka igen och det är jätteroligt.
Vi försöker hinna med att träffas med jämna mellanrum, ibland
blir det att vi bara hinner med en promenad och ibland ses vi  en
längre stund. Christel är en sådan där vän som man alltid kan lita på
och jag är så glad att hon finns med i mitt liv.
Det är heller ingen risk att jag glömmer bort hennes födelsedag.
 
 
När jag fyller år så är det riktig höst.
Så här mycket löv har vi i vår trädgård nu...
 
 
....och det är bara början.
  
 
 

tisdag 15 oktober 2013

Snabb soffpotatis

 
Måste bara visa den här bilden.
Tror det är ganska unikt att en greyhound nosar på en liten kyckling
utan att ta ihjäl den. Men vår Cecar bara nosar lite förstrött och sedan
är det inget mer med det liksom.
 
En greyhound har en medfödd instinkt att jaga smått som rör sig, rasen
har vanligtvis en mycket stark jaktinstinkt men den instinkten verkar
det som om Cecar saknar vilket jag är glad för.
 
Greyhound är troligtvis en av de allra renaste raser som finns. Den har
inte kommit till genom korsningar av andra raser.
Trots att den som vinthund är gjord för snabbhet i kombination med
avsevärd styrka , är den i grund och botten ganska lat.
 
 
Världens snabbaste soffpotatis.
 
 
 


söndag 13 oktober 2013

Lämna lantlivet

I går spenderade jag och kompisen en dag i grannstaden.
Jag lämnade lantlivet för en stund och besökte en stor kaninutställning,
strosade runt på stan en stund och så åt vi god mat på en trevlig restaurang.
En toppenlördag helt enkelt.
 
 
I dag ska jag inte lämna lantlivet, ska vara hemma hela dagen.
Stearinet håller på att smälta och jag ska gjuta en omgång med ljus.
Senare tänker jag gå ut och städa hos kaninerna. Det är dags för dem att flytta
över till sin vinterbostad nu.
 
Det är ju bara att inse, vintern närmar sig.
 
 
 

fredag 11 oktober 2013

Ingen brådska

Det är så friskt i luften ute nu.
I går tog vi en liten promenad i byn och jag passade på att ta kameran
med mig och föreviga alla fina färger.
Vi hade ingen brådska utan tog tid på oss.
Sådana stunder gillar jag.
 

Roligt att även Frans kan hänga med nu på sin lilla hoj.
 
 
På denna lilla skogsstigen går jag ofta med Cecar.
Här brukar jag se älg och rådjur men som tur är har jag aldrig
råkat ut för något vildsvin.
 
 
Och så en vy åt andra hållet i byn.
Här finns vår brevlåda och när jag hämtar posten njuter jag
av detta fina, gillar verkligen den gläntan där.
Vilka träd alltså!

Nu dags att gosa med familjen säger Frans.
Bäst att lyda!

 
 

torsdag 10 oktober 2013

Planerar flytt

I december har jag bloggat i ett år.
Jag gillar alla olika möten man får här i bloggvärlden.
En del av er har jag lärt känna ganska bra och en del av er känner jag
bara lite på ytan. Anki har jag ju till och med träffat.
 
Det här året har jag känt mig för litegrann om hur jag vill att min blogg
ska vara och nu tror jag att jag har hittat min stil.
Det blir en del skrivande om "det-sköna-livet-på-landet" och en önskan om att
kunna förmedla känslan av att leva livet långsamt. Och så kryddar jag lite
med skrivandet om att vara kvinna och driva företag.
 
Nu har jag planer på en flytt framöver.
Jag vill samla bloggen, fotvården, sprätthönseriet och ljustillverkningen
på en gemensam sida med olika hemsidor för varje.
Projektet har startat så smått och jag hoppas det inte dröjer allt för länge
tills jag kan visa upp resultatet.
 
Ni hänger väl med på resan?
 
 
 


onsdag 9 oktober 2013

Vilken tur

 
Den här svarta lilla krabaten är fem dagar gammal och den gula är sju. 
 Stor skillnad på storleken!
I går kväll var jag helt säker på att den lille skulle lämna oss, han
mådde inte alls bra. Jag tänkte att det var lika bra vi tog bort den
med en gång men så var det sent och så orkade vi inte ta tag i det då precis.
Det var tur det!
Jag blev väldigt förvånad när jag tittade ner i lådan i morse och han var
hur pigg som helst.
Så tio stycken småttingar har vi fortfarande vid liv.
 
Fortsättning följer...
 
 


tisdag 8 oktober 2013

Lite bekymrad

För några dagar sedan var det dags för kycklingar igen.
Sista kläcket för i år.
Tretton kycklingar blev det men en kunde inte stå på benen så
han fick vandra vidare.
Men så i går kväll var där en som inte mådde bra, så det bästa var
att ta bort den med. Sånt kan ju hända.
Bekymrad blev jag i dag på morgonen när en till låg död.
Bara så där utan förvarning. Förstår inte varför???
 
 
Nu vill jag behålla de här sötingarna.
 
 
Och de här.
Håll nu tummarna så att de här får fortsätta växa sig stora.
 
 


söndag 6 oktober 2013

26 barn

´Vera har haft barnkalas på Buslandet i dag.
Tillsammans med sina 25 klasskompisar blev det livat!
I tre timmar lektes det med bara korta pauser för mat och dricka.
 
 Det är väldigt intensivt att umgås med 26 stycken 6-åringar i tre timmar.
Promenaden med Cecar i kväll var extra skön kan jag säga.
 
 
Frans fick också hänga med.
 
 
När vi kom hem blev det paketöppning.
Eftersom vi hade slagit oss ihop med tre andra familjer så  blev det bäst
att öppna alla paket hemma istället tyckte vi.
 
Barnen somnar säkert ovaggade i kväll och även denna mamman.
 
 


lördag 5 oktober 2013

Morgonen hos oss

Lördag morgon.
Bara mannen i huset som ska i väg en stund - golftävling.
Vi andra tar allt med ro.
 
 
Att titta på TV en stund på morgonen gillar barnen, en liten mjukstart.
Vi har inga stora planer för dagen, vi tar det som det kommer.
 
 
Jag tänker ägna en stor del av dagen till min ljustillverkning.
Perfekt väder för det i dag. Grått, mulet och blåsigt. Längtar inte ut.
Julmarknaden närmar sig med stormsteg.
 
 

 

fredag 4 oktober 2013

Starta långsamt

Vi startar helgen långsamt.
Jag gillar det där tänket om att leva livet långsamt.
Hinna njuta.
 
 
Mina kära vänner hönsen, de hinner med att njuta.
I deras liv råder ingen stress, det är så höns ska ha det.
Det känns så bra att de har en sån stor hage att vistas i nu och ännu
större ska det bli.
 
 
Några kycklingar har växt till sig och blivit så här tama.
Jag gillar det, de blir så personliga. 
 
 
Dagens skörd av ägg, som skolbusschauffören köpte. 

Hon blev jätteglad, helgen är räddad sa hon.
 
 


torsdag 3 oktober 2013

Avskyr det

Mannen i huset är på golfmässa, kommer hem i kväll.
Jag gillar inte när han är iväg så över natten, uschinamej, det känns så tomt.
Särskilt på kvällen när vi avrundar dagen med att sitta i soffan en stund,
då längtar vi extra mycket efter vår man/pappa.
En del tycker det är skönt när mannen är i väg ibland men inte jag.
Jag avskyr att krypa ner i en tom säng på kvällen och vakna utan honom
vid min sida på morgonen.
 
 
Men i kväll sitter vi i soffan allihop.
Då ska vi mysa.
 
 


onsdag 2 oktober 2013

Lyckan

Våra grannar har hästar och dit går vi ganska ofta på besök.
 
 
De här hästarna är så kelna och kommer galopperandes mot oss när
de ser att vi kommer. Sedan står vi där och klappar dem en bra stund.
 
 
Ser ni vad jag ser?
Lyckan.
Lyckan över att få gosa med de här stora djuren.
 
 
Jag är så glad över att kunna bo så här.
Det passar inte alla, tack och lov, för då skulle det bli trångt på landet.
Men det passar oss.
 
 


tisdag 1 oktober 2013

Det tar emot

Nu tar det emot att stiga upp på morgonen.
Mörkare och mörkare blir det.
Som tur är behöver jag inte stressa iväg själv utan jag kan fokusera
på att hjälpa Vera så hon blir färdig i tid.
När skolbussen kommer kl 7.25 så kör den först bort och hämtar
granntjejerna och då hinner Vera klä på sig och bli färdig till bussen
kommer tillbaka igen. Det är verkligen bekvämt med skolbuss.
 
I går var det en rörig dag då vi inte fick mycket gjort.
Mamma kände sig inte pigg så vi fick hjälpa henne. Först fick vi vänta
flera timmar på att vårdcentralen skulle höra av sig och sedan fanns det
ändå ingen tid där utan då hänvisade de till akuten som öppnade kl 17.
Så hela dagen bestod av en enda lång orolig väntan innan hon fick hjälp.
 
 
I dag hoppas vi på en bättre dag.
Nu rullar vi igång den......